Sopsortering i Sverige: Den kompletta guiden till fraktionerna

Sverige är ett av världens mest sorterande länder — mindre än en procent av hushållsavfallet hamnar på deponi. Men systemet bygger på att varje hushåll gör rätt redan i köket. Här är genomgången av fraktionerna, vad som hör hemma var, och de misstag som återvinningsanläggningarna ser om och om igen.

Matavfall: den bruna påsen som blir biogas

Matrester, skal, kaffesump och fiskben hör hemma i matavfallet — oftast i den bruna papperspåsen som hämtas med kärl eller via ett eget källsorteringsutrymme. Matavfallet blir biogas och biogödsel, så det är en av de mest värdefulla fraktionerna. Det viktigaste: håll plasten borta. En plastpåse, en snörebit eller en teetikett i matavfallet följer med ända ut på åkrarna som mikroplast. Låt därför påsen stå öppen att torka mellan användningarna, och knyt bara ihop den när den ska slängas.

Förpackningar: sortera efter material, inte efter färg

På återvinningsstationen sorteras förpackningar i separata containrar. Tumregeln är enkel: det är materialet som avgör, inte vad förpackningen innehöll.

• Pappersförpackningar: wellpapp, kartonger, mjölk- och juiceförpackningar, tomma papperspåsar. Vik ihop så tar de mindre plats.
• Plastförpackningar: både hård och mjuk plast — champooflaskor, påsar, plastfilm och frigolit som varit förpackning. Skölj ur det som varit i kontakt med mat.
• Metallförpackningar: konservburkar, aluminiumfolie, kapsyler och tomma metalltuber. Liten metall får ligga kvar i en större metallburk.
• Glas: färgat och ofärgat glas sorteras i separata containrar. Korkar och lock hör hemma i metall- respektive plastinsamlingen.
• Tidningar och returpapper: tidningar, reklamblad, böcker och kontorspapper — aldrig i plastpåse, utan löst eller i papperspåse.

Pant: flaskor och burkar är pengar, inte sopor

PET-flaskor och aluminiumburkar med pantmärke hör inte hemma i förpackningsinsamlingen — de ska till pantautomaten i matbutiken. Pantsystemet har en återvinningsgrad över 85 procent och ger ett renare material än någon annan insamlingsväg. Tryck inte ihop flaskan före pannkakstestet: automaten måste kunna läsa streckkoden.

Restavfall: det som blir fjärrvärme

Det som återstår — dammsugarpåsar, blöjor, tuggummi, trasiga leksaker i kompositmaterial — går till restavfallet, som i Sverige nästan alltid blir energi i förbränningsanläggningar. Värmen och elen från förbränningen värmer i praktiken svenska hem, vilket är anledningen till att Sverige ibland till och med importerar avfall från andra länder. Ju bättre du sorterat ut matavfall och förpackningar, desto mindre blir restavfallet, och desto billigare blir ofta din abonnemangsavgift — många kommuner tar betalt efter kärlstorlek eller hämtningsintervall. Men kom ihåg: batterier, lampor och elektronik är aldrig restavfall — de hör hemma på återvinningscentralen.

De vanligaste sorteringsfelen

• Smutsiga förpackningar i återvinningen: en sköljning räcker — förpackningen behöver inte vara fläckfri, bara fri från matrester.
• Porslin och dricksglas i glasinsamlingen: porslin, speglar och glasrutor har annan smältpunkt och förstör en hel sats återvunnet glas. Hushållsglas som inte är förpackning går till restavfall eller återvinningscentralen.
• "Önskesortering": att slänga något i en container "för att det borde gå att återvinna" försämrar hela flödet. Osäker? Kolla din kommuns sorteringsguide.
• Knyta påsarna i förpackningscontainrarna: sorteringsanläggningen kan inte öppna dem — släng förpackningarna löst.

Sorterar du rätt hemma gör systemet resten. Och så att du aldrig missar när kärlen töms — matavfall, restavfall eller trädgårdsavfall — påminner BinMinder dig kvällen innan hämtning.